Teorin om läsaren som författare

Vem är egentligen författaren, är det läsaren eller är det den som skrivit texten? Om det inte vore för den skrivande författaren så skulle verket överhuvudtaget inte ha uppkommit, utan fortfarande varit ett oskrivet blad och ingenting att tolka. Men å andra sidan kan man ju också fråga sig: Om ingen läste texten skulle den då finnas? Om ett träd faller i skogen men ingen är där, osv. Ja, visst finns texten även om ingen läser den, men vad är den då? Vad räknas den som? En text som ingen läser är ju fortfarande en text och borde rimligtvis göra den som har producerat texten till författare av den.

Man måste även fråga sig ifall det är texten eller tolkningen av densamma som är viktigast? Är det författaren som bestämmer vad texten betyder? Den traditionella författaren strukturerar upp en text men läsaren tolkar den. Är det tolkningen eller strukturen som är viktigast? Om det är i tolkningen tyngdpunkten ligger så borde rimligtvis läsaren vara författaren och den traditionella författaren bara ett redskap som är till för att skapa texten på pappret.

Dennis Potter liknade i sin essä ”Blackeyes” texten vid en vacker, passiv kvinna som man kan göra vad man vill med. Alltså att texten är ett objekt som subjektet kan göra vad den vill med. Det påminner mig om Barthes (han som deklarerade att författaren är död) vars drömtext var ”writely”, som är en typ av text som är till för att uppmuntra läsaren att inte bara konsumera texten utan att även vara med och producera den. En text som är ett slags råmaterial som med öppna ingångar. Både Barthes och Potters idéer stödjer teorin om att det är läsaren som är den egentliga författaren och den som egentligen skapar verket genom sin förförståelse och tolkning.

Det är inte författarens intentioner med texten som ska bedömas utan det är hur den fungerar och tas emot av läsarna som är det viktiga. Det borde således betyda att om läsarna tolkar texten annorlunda än vad författaren har tänkt sig så har författaren antingen misslyckats med sina intentioner eller också har författaren helt enkelt fel. Alltså att det är läsaren som har sista ordet om vad texten betyder och återigen måste man kunna dra slutsatsen att den egentlige författaren är läsaren.

Det kanske är lite långdraget och det genererar många frågor, men det är en intressant teori tycker jag.