Aase Berg

På onsdag börjar ett nytt moment i kursen jag läser. Det heter litterär gestaltning och ska ledas av Aase Berg. Det uttalas Åse och inte AC. Jag skämtade med mina klasskompisar igår när vi träffades för att läsa varandras texter, och menade att hon nog blir som en frisk fläkt. Det gick inte alls hem. Fast det gick hem bättre än han som sa att hennes dotter kanske heter Lise. Han skyllde på att han var från västkusten. Efter det insåg vi att vi nog hade suttit för länge.

Aase Berg har blivit nominerad till DN:s kulturpris, främst då för sin trilogi om moderskapet som innehåller ”Forsla fett”, ”Loss” och ”Uppland”. Det är tre diktsamlingar som är både nyskapande och eftertänksamma. Hennes dikter är inte helt enkla att förstå, men det är ju lite tjusningen, man behöver inte alltid förstå varenda tanke bakom lyriken för att njuta av den. Jag tycker om hennes diktning, den flyter på och lämnar en med en behaglig känsla i maggropen. Förutom det så har Aase Berg bland annat också varit med att bilda Surrealistgruppen i Stockholm, varit redaktör för Bonniers litterära magasin samt varit med att bilda bokförlaget Ink.

Så ni kan kanske förstå att det är med blandade känslor jag ser fram emot det här nya momentet. För visst känns det som ett privilegium att ha henne som lärare men samtidigt känns det väldigt nervöst att hon ska läsa och tycka till om mina enkla texter.