Min bokhylla - Majgull Axelsson

Nu har jag visserligen inte Majgull Axelsson i egen hög person i min bokhylla men jag hade svårt att bestämma mig för bara en av hennes böcker eftersom alla står där och pockar på uppmärksamhet. Dessutom ville jag hellre ta upp henne som författarfenomen än att ta upp en av hennes böcker.

Jag, liksom många andra, upptäckte Majgull Axelsson i och med ”Aprilhäxan”. Jag fastnade direkt för hennes sätt att skriva och för den mystik som ofta genomsyrar hennes romaner och framförallt just den nyss nämnda. Vidare fortsatte jag med ”Långt borta från Nifelheim", "Slumpvandrig" och nu senast läste jag ”Den jag aldrig var”. Handlingen i hennes böcker är annorlunda, de balanserar alltid på gränsen till vad som är verkligt och inte men det är nog framförallt hennes språk som jag har fastnat för. Det är poetiskt utan att vara svårt och pretentiöst. Jag gillar helt enkelt fraser som "regnet viskar mot rutan". Det är sådana fraser som gör att det inte är slutet på romanerna som är viktigast, det är resan dit man vill åt.

Förutom dessa romaner har jag även läst en slags reportageroman av Axelsson som heter ”Rosario är död”. Det är en riktigt vidrig historia om barnprostitution i filipinerna i allmänhet och om en liten flicka som heter Rosario och hennes tragiska öde i synnerhet. Det är långt ifrån en bok man njuter av att läsa, snarare tvärtom. Det är ingalunda en lättsmält historia, däremot är den bra och den är framförallt viktig. Att blunda gör inte att det går över.

Enligt mig är Majgull Axelsson Sveriges i särklass bästa författare. Tyvärr verkar det inte vara så många som har upptäckt det än. Det pratades mycket om henne runt tiden då Aprilhäxan var populär men sedan blev det liksom tyst, vilket jag tycker är konstigt då hennes andra böcker håller samma klass. Nu väntar jag bara på att hon ska komma ut med något nytt någon gång, som jag kan kasta mig över.