Veckans Tina*

Det finns ju en idé om att alla kvinnor alltid ska känna solidaritet med varandra och förenas i ett universellt systerskap. Ha! Skulle inte tro det. Få saker är lika provocerande med att vara född med en snippa, som att ständigt behöva vara en representant för alla andra med samma könstillhörighet. Allt en kvinna gör, gör hon i egenskap av sitt kön. En man däremot, han tillåts vara en egen individ och om han representerar någon, då är det hela mänskligheten, inte bara den manliga hälften.

Den här gränsöverskridande lojaliteten man förväntas känna med alla andra kvinnor resulterar i att utrymmet för kritik blir minimalt. För om en kvinna kritiserar en annan kvinna, om man sviker dessa heliga band, då är man en könsförrädare. Även om syftet var att framföra konstruktiv kritik, så är svaret nästan alltid att man är avundsjuk. Och vad ska man säga då? Om all kritik kan avfärdas med att man bara är avundsjuk, att det är det enda motivet, då finns det inte särskilt mycket förhandlingsutrymme längre.

På internet, inte minst på bloggar, finns enorma möjligheter till diskussion och konstruktiv kritik. Men om kritiken framförs av en kvinna, riktad mot en annan kvinna, så är genast någon där och försöker förminska det som sagts genom att kalla det avundsjuka eller missunnsamhet.

Ingenting är lika hämmande för tanken som att kategoriskt avfärda all kritik. Det är dags för kvinnor att inse att kritiska ord bara är just detta, inte en del av en konspiration för att typ steal your man.




*Varje måndag gästbloggar kulturskribenten Tina Hemmingsson hos Enkel men komplicerad - kultur.

Härlig höst på Dramaten

Dramaten har precis släppt program och biljetter för höstens föreställningar och det är inte utan att man längtar lite. Fast att längta till hösten redan i mars och efter en sådan här vinter, det känns väl kanske inte helt okej. Men ändå.

Tänk att Börje Ahlstedt spelar Darwin i en pjäs, ”Darwins kapten”, skriven av Henning Mankell och att Börje spelar huvudrollen tack vare självaste Ingmar Bergman. Tänk sedan att man sätter upp Tjechovs ”Körsbärsträdgården” på stora scen. Fast nu utspelar den sig hundra år in i Tjechovs framtid, alltså för femton år sedan från nu. Och så ”Mannen i ormskinnsjackan” som leker med könsroller och vidare, på Elverket, spelas ”Inferno” baserad på Dante Alighieris ”Den gudomliga komedin”. Jag älskar ”Den gudomliga komedin”!

Jag blir ju helt till mig, vill liksom helst boka biljetter till alla ovan nämnda och det är nu. Jag blir nästan frustrerad som ett litet barn som måste vänta ett helt halvår till julafton, när jag inser att det är ungefär så länge jag kommer att få vänta till dessa pjäser börjar spelas.

Men jag är inte helt förtvivlad, jag har nämligen bestämt mig för att i morgon boka biljetter till ”Jane Eyre”och den föreställningen är redan i maj. Jag skulle boka dem nu på en gång om det inte vore för att jag inte riktigt lyckas tekniken för tillfället. Måtte de inte ta slut!

Av La Mancha

Det finns en liten tapasbar i Madrid där Cervantes sägs ha skrivit delar av Don Quijote, Cervantes själv skulle nog ha sagt annorlunda. Det finns även en staty föreställande Don Quijote på Rosinante tillsammans med sin vapendragare Sancho Panza. Jag missade tyvärr båda två. Tyvärr, därför att jag verkligen älskar Don Quijote, vidare gillar jag Cervantes lek med vem som egentligen har författat historien och slutligen gillar jag Paul Austers bollande i ”New York-trilogin”. Men istället för statyn lyckades jag hitta det här stängda men väldigt fina antikvariatet. Och det kändes lite som en kompensation.



Madrid kryllade av små boklådor som den där. Och dom allra flesta böckerna var förstås på spanska, men ibland gör inte språket så mycket. Ibland kan man köpa en bok enbart för bildernas skull. Det var lite så jag kände när jag hittade ”Canela y el mar” med en prislapp om två euro. Två euro, jag skulle säga att den här boken är ovärderlig. Jag förstår knappt ett ord men skulle lätt kunna sitta och bläddra i den i timmar bara för de fina bildernas skull.

Veckans Tina*

Julia Skott skriver klokt och intressant om det mesta. Nu har hon startat ett nytt projekt som jag tycker att ni ska läsa om här (ja, ni bör ju så klart läsa hennes vanliga blogg också)! Kilon, centimetrar och BMI säger inte alltid så mycket, utan riskerar istället att bli en siffra man lite tvångsmässigt jämför med andra. Skott planerar att visa hur två personer med samma BMI eller samma vikt, kan se helt olika ut. Bra va!





*Varje måndag gästbloggar kulturskribenten Tina Hemmingsson hos Enkel men komplicerad - kultur.

Guernica

Mellan två vakter, två trappor upp i sal sex på Museo National Centro De Arte Reina Sofia i Madrid hänger Pablo Picassos gigantiska målning ”Guernica”. Museets mest värdefulla och berömda verk. Picassos svartvita tolkning av det spanska inbördeskriget, med bombningen av den baskiska staden Guernica som utgångspunkt. Jag är särskilt förtjust i hästen. Men hela tavlan är underbar och det kändes på något vis så himla löjligt stort att se den live.



Förvånande nog fick man fota inne på just där här museet, så länge man inte använde blixt. I sal 6 fick man däremot inte ta några kort så vi smygfotade utanför, in.

Piratfrukost

Jag är egentligen inte särskilt förtjust i deckare, dels eftersom jag är alldeles för nyfiken och dels eftersom jag har råkat på så många fattigt skrivna deckare. Jag tycker att det är svårt att hitta välskrivna, spännande deckare som ställer sig över alla dessa klyschor som ständigt förekommer. Märk att jag skrev halva min C-uppsats i litteraturvetenskap om just dessa. Men i morse åt jag frukost hos Piratförlaget och blev charmad. Charmad är kanske fel ord. Intresserad, snarare.

Under frukosten berättade den kanske något blyge debutanten Christoffer Carlsson om sin roman "Fallet Vincent Franke", en ganska tunn liten sak (boken alltså) som verkar lovande om än, vad jag uppfattade det som, ganska mörk. Fast framförallt blev jag charmad av deckarförfattaren Anne Holt och henne blev jag charmad av på riktigt när hon på norska först skojade om bokhandlare och sedan i en allvarligare ton berättade om sin senaste bok, "Frukta inte", och om samhällets syn på asylsökande och om var hennes hjärta befann sig. Jag fick med mig båda böckerna i en liten goodiebag och de ska absolut läsas alldeles efter "Presidentens hustru" som precis har kommit i pocket. Vilken egentligen är lite mer min typ av bok.

Och den 26:e maj kommer Martina Haag ut med en ny krönikesamling! Jag är inte så mycket för hennes romaner men jag verkligen älskar de här samlingarna. "Fånge i hundpalatset" heter den och jag hoppas och tror att den är lika rolig som de två första.

Veckans Tina*

Jag kollade på Desperate Housewives för ett par dagar sedan och nu har det flyttat in en före detta strippa i kvarteret. En fallen kvinna, hemska tanke. En av Lynettes söner passade på att ta tillfället i akt och föreslog att hon, mot betalning, skulle ha sex med honom. Även om Desperate Housewives är en superamerikans serie på många (de flesta) sätt, så brukar de ändå lära oss något fint i varje avsnitt, typ att man inte ska skämmas för sin etniska tillhörighet, ha sex med sina vänners män eller diskriminera bögar, och nu kände jag att de laddade upp för att lära oss att respektera kvinnor. Åh, vad fint, tänkte jag, de kommer att förklara att en kvinna som tar av sig kläderna inte nödvändigtvis är en hora. Kanske kommer de till och med att läxa upp sexköpspojken och lära honom att respektera ALLA kvinnor!

Men så blev det så klart inte. Sensmoralen visade sig vara att det är förnedrande för MANNEN att tro att han behöver köpa sex. Okej, det är väl förnedrande att känna att man behöver betala för kärlek/närhet/hanku panky, men är det inte lite mer förnedrande att bli erbjuden att bli köpt? Borde inte sensmoralen vara att alla kvinnor har rätt till sin egen kropp och att ingen ska utgå från att de kan köpa en annan människa? Eller kräver jag för mycket nu?


*Varje måndag gästbloggar kulturskribenten Tina Hemmingsson hos Enkel men komplicerad - kultur.

Svensk skräcklitteratur

Jag såg ”Låt den rätte komma in” när den gick på bio. Jag hade hört så himla mycket gott om den men blev inte imponerad. Inte alls. De som har läst boken säger att den är mycket bättre. Jag är inte förvånad, det är ju så det brukar vara. Men istället för att läsa just den boken så här nära inpå filmen valde jag att läsa ”Människohamn”. Bara för att liksom känna in författaren lite.

Jag har ju förstått att det är skräck han skriver, John, och i mina yngre dagar slukade jag King och särskilt Koontz som ingen annan. Och visst föll jag för John Ajvide Lindqvist alltid. Och som jag föll. Välskriven svensk skräck, whats not to love? Just att den är välskriven. Att orden kommer ut som sig bör och att klyschor som är vanliga i deckare, är helt obefintliga i denna skräckroman. Handlingen är spännande och driver berättelsen vidare utan att man genast vill bläddra till slutet för att se hur det går, man vill verkligen följa med längs hela vägen.

Den 18:e maj kommer en ny roman av John Ajvide Lindqvist, ”Lilla Stjärna”. Författaren berättar mer om den här nedan.

Gravstenen i Enskededalen

Har du barn eller känner du ett eller flera barn i stockholmstrakten? Det finns en serie barnböcker av Petrus Dahlin med ursnygga teckningar. De handlar om Kalle Skavank och hans kusin Dilsa som är de bästa detektiverna i hela Stockholm. Hela södra Stockholm åtminstone. Nåja, söderförorterna.

I böcker med titlar som ”Ugglor i Bagarmossen”, ”Änglar på skogskyrkogården”, ” Motorsågar i Björkhagen” och ”Klotter i Kärrtorp” löser de spännande fall tillsammans i Kalles pappas kiosk. Extra roligt att läsa böckerna är ju förstås ifall man själv bor i en söderförort. Som jag. Synd bara att jag inte är 6-9 år. Men helt förtjust i titlarna, det måste jag säga att jag är.

Veckans Tina*

Det värsta jag vet är tjejer som tjatar om att de mycket hellre hänger med killar än med andra tjejer. De gnäller om att tjejer bara pratar skit om varandra och så definierar de sig själva som ”jeanstjejer”, alltså en tjej som är easygoing och hellre har jeans på sig än fåniga tjejkläder.

Varför vill man plocka poäng genom att utmåla sig själv som ”en av grabbarna”? Det blir ju så uppenbart att man tycker att det är självklart att killar och deras egenskaper värderas mycket högre. Det mest tragiska är att det funkar. För en tjej som hellre umgås med killar, det måste ju vara en sån där lättsam och härlig tjej som aldrig har PMS, och det gillar man ju.

Den här härliga jeanstjejstypen är extremt vanlig på film. För att publiken verkligen ska förstå varför huvudpersonkillen blir kär i huvudpersontjejen så gör man henne till en jeanstjej. What's not to love?

Men om de här stereotypa killegenskaperna är så jäkla åtråvärda, så tycker jag att huvudpersonkillen kan bli tillsammans med en av sina killkompisar istället. Han är garanterat jättegrabbig och mysig. Men det blir kanske lite väl...bögigt. Hemska tanke.

*Varje måndag gästbloggar kulturskribenten Tina Hemmingsson hos Enkel men komplicerad - kultur.

Välkommen Tina Hemmingsson!

Varje måndag kommer kulturskribenten och Bakteriekulturs chefsredaktör Tina Hemmingsson att gästblogga här i ”Enkel men komplicerad – kultur”. Det tycker vi ska bli hur roligt och spännande som helst. Start i morgon, Internationella kvinnodagen.

Till dess; kolla in Bakteriekultur magasin!

Årets bokrea

Bokrean började lugnt i år. Lugnt som i utan bråk. Inte som förra året alltså, då vi var nära att få tillkalla vakter när två äldre farbröder nästan började slåss. Människor har varit på allmänt bra humör, till och med när det har fått meddelande om att just den boken de söker är slut. Jag vet inte varför. Med tanke på vintern som har varit så lång och kall och mörk kan man tycka att människors tålamod och glädje snarare skulle vända sig neråt istället för uppåt. Men det är kul förstås, att människor är glada.

Storsäljarna har varit ”Hypnotisören”, Morbergs kokbok, Jamie Olivers kokbok och så fina PO Enquists ”Ett annat liv”. Inga överraskningar där. För min egen del blev förstås en Dylan, Annie Leibovitz-boken (som förövrigt tog slut första readagen) och några kokböcker. Bland annat köpte jag den lilla, tunna boken med det missvisande namnet ”Stora boken om grytor och gratänger”. I stort är jag nöjd med årets rea. På alla plan.

Enkäten om läsplattorna är avslutad. Och majoriteten av de 11 stycken som röstade skulle inte kunna tänka sig att köpa en läsplatta oavsett pris och omständigheter medan ett fåtal var mer flexibla. Själv är jag som sagt alldeles för bokkonservativ för en läsplatta. Det var roligt att se era svar, tycker jag. Därför kör vi genast igång med en ny enkät. Den här gången om den högaktuella bokrean. Rösta till höger! Det skulle förstås vara roligt att veta vad ni helst köper för slags böcker under rean också.