Min stereo - Amy MacDonald

Jag vet inte om det är jag som börjar bli gammal eller om det är de jag lyssnar på som börjar bli yngre. Amy MacDonald är född 1987 men har en röst som definitivt inte skvallrar om en ung ålder. Dessutom kan man ana den där skotska dialekten som jag är så svag för även om hon oftast låter engelsk och ibland nästan irländsk.

Hennes låtar från albumet ”This is life” får mig att må bra. En del av dem får mig till och med att hoppa runt i lägenheten och de gör livet lite lättare att leva. Men det betyder absolut inte att texterna är lättsamma. Snarare tvärtom. Och det är en del av det som gör henne så bra.

Jag hoppas att Amy MacDonald inte är en sådan artist som försvinner efter ett tag, utan att hon håller sig framme, gör sig hörd och fortsätter att producera. Jag gillar starka tjejer som henne. Extra roligt är det att hon kommer från Skotland. Heja henne!

Min stereo - Forsberg & Wiehe - Dylan på svenska

Att översätta Bob Dylans låtar till svenska kan inte vara helt lätt och att sedan dessutom ta sig an att tolka dem, det är modigt och Mikael Wiehe kan det där. Han får fram texternas kärna, får dem att låta innerliga istället för att bara pressa in dem i originalet för att få det att låta så likt som möjligt.

Framförallt är jag imponerad av Ebba Forsberg och hennes sköna röst. Hon har tidigare körat bakom bland andra Ulf Lundell men hon har även gett ut egna album innehållande riktigt bra låtar som Hold me och Walk alone. När hon sjunger Adjö Angelina (Farewell Angelina) då måste jag få tillstå att hennes tolkning faktiskt är bättre än originalet i mina öron. Så får man inte riktigt säga; att något någonsin är bättre än Dylans originalversion men jag gör det ändå. Det är något i hennes sätt att sjunga Adjö som gör låten så där innerlig och stark och det där liksom som försvinner i originalet.

Även Spanska stövlar (Boots of Spanish Leather) skulle jag vilja säga når längre in i hjärtat än vad originalet gör. Kanske att detta beror på att den här är gjord som en duett och av någon anledning är jag svag för just duetter. Sedan kan jag även tycka att sånger blir innerligare när de sjungs på svenska. Man lägger mer tyngdvikt på texten. Åtminstone jag lyssnar noggrannare. Hur som helst så är hela skivan helt klart värd att lyssna på om och om igen. Och sedan en gång till efter det.

Min stereo - Antony and the Johnsons

Jag är helt betagen av den här gruppen. Jag lyssnar på dem hemma, i mp3:n när jag är ute och går, på stan, överallt och hela tiden. Nästan så att jag inte vill träffa någon för det betyder att jag måste vara utan Antony sjungandes i mina öron. De har, under de senaste månaderna, nästan hela tiden funnits i min närhet. Och jag är så glad att de blev så pass stora att de lämnade New York för att erövra världen med sin musik. Och jag är glad över att fenomenet blogg finns för det var nämligen därigenom jag fann dem. Jag gillar att texterna inte handlar om vanligt heterosexuellt kärleksdravel utan att de vågar stå ut med ett annorlunda innehåll. Sedan om det råkar handla om könsförvirring, kärlek eller tankar om döden, det spelar ingen roll. Antony gör allt vackert känslofyllt med sin otroliga röst som dessutom matchas av vad som verkar vara en personlighet ej av denna värld. Man vill honom bara allt gott. Man vill se honom le.

Som jag önskar att de kunde komma till Sverige snart igen, för det här är ett band som jag vill se live då de verkar göra sig så mycket bättre live. Lite som när Walter Benjamin talar om konstverks aura, dess här och nu, som liksom försvinner i en inspelning eller vid en reproduktion. Vissa grupper och artister idag verkar inte ha någon större aura live heller, men Antony and the Johnsons här och nu, är säkerligen något alldeles speciellt, magiskt. Något man måste se, och uppleva. Nästa gång de kommer hit finns jag där, var så säker.

Min Stereo - Oh Laura

Oh Laura slog igenom i en reklam för Saab. Jag tror inte att någon med en TV eller radio kan ha undgått att höra deras ”Release me” förra våren. Den låten, tillsammans med bilderna i reklamen gjorde just den reklamen till en sådan där raritet, en reklam man faktiskt tycker om. De lyckades där, människorna som skötte Saabs PR. Oh Laura lyckades, de också. Samma vår släppte de sitt debutalbum ”A Song Inside My Head, A demon In my Bed”. Den skivan spelades i min stereo hela sommaren, fortsatte mot hösten och den snurrar fortfarande friskt.

Det hela började när jag gick hem från tandläkaren en tidig sommarmorgon, helt plötsligt hade jag ”Raining in New York” i mina öron. Paradoxalt kan tyckas, med tanke på solen som envist letade sig ner mellan trädgrenarna i allén och låten var sorgsen medan jag var glad. Men det var där någonstans jag blev förälskad. Och för alltid kommer Oh Laura att betyda sommar för mig. Och sena kvällar. För det var under de där sena kvällarna (egentligen nätterna) som skivan verkligen lyssnades in i sin helhet. Det var då förälskelsen tilltog i styrka, kan man säga.

Egentligen är det sångerskan Frida Öhrn med sin speciella röst som gör hela gruppen, det och det där speciella soundet i låtarna. Jag hoppas att alla de som blev nyfikna på gruppen efter att ha hört ”Release me” bestämde sig för att ge hela albumet en chans – för de skulle upptäcka att ”Release me” inte ens ligger på topp tio bland de bästa låtarna där.

Om man vill, kan man lyssna en stund på skivans alla låtar på gruppens hemsida. För mig är det svårt att välja ut bara en, jag vill ju helst spela alla, allra helst på samma gång. Ni vet, när man tycker om något så mycket att man vill frälsa världen. Få alla andra att tycka samma sak som du. Då kan man ju egentligen inte bara välja en låt. Men en sådan här, visserligen kall dag, men ändock solig, så passar väl egentligen ”Raining in New York” ganska väl på ett sådant där paradoxalt vis.

Min Stereo - Anna Järvinen

I april förra året upptäckte jag Annika Norlin som Säkert. Jag var troligtvis inte den enda som trallade med i ”Vi kommer att dö samtidigt”, vilket inte ens var den bästa låten på hennes skiva som hette just ”Säkert”. Annika Norlin figurerar även som Hello saferide där hon sjunger på engelska. Jag har dock en förkärlek just för svenska texter och föredrar därför Säkert där Annikas mysiga norrländska dialekt kommer fram titt som tätt. Refrängen i hennes låt ”Någon gång måste du bli själv” återfinns nu i rapparen Petters låt ”Logiskt”. Personligen är jag inte särskilt förtjust i Petter och tycker naturligtvis att Annikas originalversion, om man nu kan kalla det så, är mycket bättre.

Nu är det inte Annika Norlin detta ska handla om utan Anna Järvinen, som jag upptäckte när jag surfade runt på youtube för att se om något nytt fanns där av just Annika Norlin. Av en slump hamnade jag då mitt i en duett med Annika och Anna Järvinen. De har nämligen gjort en svensk version av Robyns ”With every heartbeat”. Annas sköra, blygsamma stämma gjorde mig nyfiken på mer så jag surfade vidare in på hennes myspace och upptäckte en liten skatt bestående av några lugna till halvpoppiga låtar som tåls att lyssna på om och om igen, de växer för varje lyssning kan jag säga. Hon har en unik röst, som är spröd - på ett bra sätt. Och även om låtarna i sig inte alltid är lugna så är hennes röst det, fast med en bubblig känsla. Namnet på hennes debutskiva som är just, ”Jag fick feeling”, gör verkligen skäl för sitt namn. Det låter ju hur klyschigt som helst att säga men man får faktiskt feeling när man lyssnar på den. Och när jag läser att en av hennes influenser är Kate Bush blir jag inte alls förvånad, det kan man märka i hennes sätt att sjunga, särskilt när hon går upp i de höga tonerna.

Just nu spelas hennes singel ”Ps Tjörn” rätt flitigt på P3 men jag har valt att visa ett klipp ur SVT:s "Musikbyrån" när hon sjunger just ”Med varje hjärtslag” tillsammans med Annika Norlin. Jag tycker att de bådas röster passar så otroligt bra ihop, Annikas mörka lite robusta mot Annas ljusa spröda.

Teman

Jag tänkte ha två återkommande teman i den här bloggen som jag helt fantasilöst kommer att kalla för ”Min stereo” och ”Min bokhylla”. Inte helt överraskande kommer dessa två att bestå av recensioner och rekommendationer gällande litteratur och musik - såväl gammalt som nytt. De kommer att dyka upp med jämna eller ojämna mellanrum i bloggen så håll utkik, om det nu är något du skulle vara intresserad av.