Hayao Miyazakis känner de flesta till. Den japanske mästerregissören som står bakom stora animefilmer som bland andra ”Min granne Totoro”, ”Spirited away” och den senaste ”Ponyo på klippan vid havet”. Hayao har en son som heter Goro Miyazaki och den sonen har regisserat en enda film – ”Legender från övärlden” 2008. Men vilken film sedan!
Världen är i obalans. En man och en pojke möts i öknen. Trådarna vävs smidigt samman till en vacker och spännande historia. Titta och njut.
onsdag 24 februari 2010
Legender från övärlden
En vän till ett bra pris
Visste ni att om man är under trettio kan man bli vän med Moderna Museet för bara 250 kronor per år? Det kan man. Om man är över trettio kostar det nästan det dubbla. Jag antar att det är ett sätt att uppmuntra unga att kultivera sig. Även om en del (över trettio) hävdar att man slutar vara ung vid tjugofem. Senast.
Det är en fin och ömsesidig vänskap. Inte bara får man under året fritt inträde till Moderna, man har även fri tillgång till bland annat Nationalmuseum, Bonniers Konsthall och Magasin 3 Stockholm Konsthall. Och man kan förvänta sig inbjudningar till vernissager, fester, konstkurser, konserter med mera. Med mera!
Man kan kanske tycka att prisskillnaden är lite orättvis. Men jag är inte man. Inte i år åtminstone. I år studsar jag glatt iväg och köper mig vänskap.
Moderna museets vänner.
lördag 20 februari 2010
Höstsonaten på Dramaten
Senast jag såg Bergman på Dramaten var för lite mindre än ett år sedan. Det var i slutet av maj och det var definitivt mindre snö ute. Bergmanfestivalen invigdes med "Viskningar och rop", eller som den då hette; "Kreten en gefluister" regisserad av den Holländske Ivo Van Hove. Jag hade rysningar rakt igenom, ända bort till Berns och efterfesten. Ikväll hade jag en minst sagt stark återträff med Berman på Dramaten, i ”Höstsonaten”. En dotters uppgörelse med sin mor och oförmågan att älska är vad som står i centrum. Och rysningarna finns där idag med, fast den här gången blir det inte till Berns.
Den vuxna dottern (Maria Bonnevie) spiller en kväll sitt hat över sin mor (Marie Göranzon), både som frånvarande och som närvarande under uppväxten. En mor som är ett barn och behöver tröst av sin dotter som ingenting annat vill än att älskas av sin mor. Oförmågan att älska är ärftlig, det lär vi oss under en hård, tung och kanske orättvis dialog mellan mor och dotter. Men jag älskar, jag älskar Ingmar Bergman och jag tycker att regissören Stefan Larsson gör en riktigt bra tolkning av Bergmans film. Tack Dramaten!
Läsplattans vara eller icke vara
Adlibris har, trots en ganska löjlig reklam, nästan sålt slut på sina läsplattor och i den fysiska bokhandeln har de redan börjat efterfrågats. Den här gången satsar man hårt på lanseringen. En läsplatta kostar ca 1500 kronor och e-böckerna mellan 45 och 145. Jag tycker att det är lite mastigt och jag skulle vilja veta varför jag ska köpa en läsplatta istället för att vänta ett par månader och istället köpa boken i en behändig pocket. Och om man nu inte vill att någon ska se vad man läser kan man lätt köpa ett pocketomslag för en 50-lapp (apropå Adlibris reklam med den rödblommiga Harlequin-tanten). Jag är ganska konservativ ibland men jag faller lätt för bra argument.
En aning nere till höger finns en enkät där du kan svara på ifall du kan tänka dig att köpa en läsplatta. Gör gärna det!
fredag 19 februari 2010
English Bargains
På torsdag börjar årets bokrea. Det är då man köper inbundna romaner som man så småningom ändå läser i pocket istället, eftersom det är så mycket mer behändigt. Själv köper jag inga litterära verk på rean. Om det inte är något specialtryck som inte finns att få tag på annars förstås eller något man bara måste ha i bokhyllan. Som förra årets Strindberg.
De riktiga reafynden hittas istället bland de böcker som kallas Bargains in English, kaffebordsböcker. Stora och små saker innehållande konst, design, musik, etc. Mitt bästa fynd från förra året var ”Art Deco – The golden age of graphic art and illustration”, en jättefin bok till ett sjukt lågt pris, den finns även i år fast med annat omslag.
Själv tänker jag, i år, lägga vantarna på bland annat den här juvelen:
Lee Lozano
Moderna museet ställer ut Lee Lozano och för en gångs skull har en tillfällig utställning fått ungefär så mycket plats som man vill att den ska ha. Sådär så att man verkligen kan gå runt. Och titta på könsorgan. För det var mest könsorgan den här utställningen bestod av; könsorgan, bröst och obscena ord. Fast jag gillade det. Jag gillade att en amerikansk kvinna i början av sextiotalet ställde sig i centrum och konstaterade att "Let them eat cock". Provocerande, vågat, modigt. Och roligt!
Själv blev jag särskilt förtjust i "En värld av fallosar" från hennes tid i New York. Intressanta var även de textbaserade verken som hon ägnade sig åt under den senare delen av sextiotalet, efter avslutat måleri. Och det är inte bara för den snygga handstilens skull eller för att hon skrev saker som "I am not angry at anyone or anything but I feel Rage." Många av idéerna var riktigt roliga.Det här är den mest omfattande Lozano-utställningen som någonsin har ägt rum och är man i Stockholm mellan nu och den 25:e april så bör man absolut inte missa den.
Själv blev jag särskilt förtjust i "En värld av fallosar" från hennes tid i New York. Intressanta var även de textbaserade verken som hon ägnade sig åt under den senare delen av sextiotalet, efter avslutat måleri. Och det är inte bara för den snygga handstilens skull eller för att hon skrev saker som "I am not angry at anyone or anything but I feel Rage." Många av idéerna var riktigt roliga.Det här är den mest omfattande Lozano-utställningen som någonsin har ägt rum och är man i Stockholm mellan nu och den 25:e april så bör man absolut inte missa den.
Bild från Moderna Museet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.jpg)
