I måndags ställde man sig den frågan i Kulturnyheterna. Enligt högskoleverket finns det idag 15 000 människor i Sverige med Konstnärlig högskoleutbildning och om tio år beräknas den siffran stiga med 5 000 personer, medan efterfrågan på konst inte alls kommer att öka.
Av alla yrkeskategorier så är det konstnärer och journalister som har de sämsta framtidsutsikterna enligt högskoleverkets rapport. Ungefär 30% av de utbildade får en tjänst inom det område de är utbildade till, 15% blir egenföretagare medan resten sysslar med något annat, de jobbar till exempel inom vården eller i butik. Den sistnämnda kategorin har alltså (oftast) tagit lån på flera hundratusen som de inte har någon egentlig nytta av.
Fast sedan förstår ju jag också att det inte handlar så mycket om efterfrågan som det handlar om ifall man kan leva på det man gör eller inte. Kanske får man som konstnär, eller för all del även som skribent, räkna med att ha ett vanligt jobb och syssla med det man är utbildad till på sidan av. Frågan är då; är det fortfarande värt lånet med de höga räntorna?
Men samtidigt kan jag inte se att man skulle spola sina drömmar bara för att sannolikheten att man kan leva på dem inte är så stor, man går alltid in i en utbildning med tanken att man själv är en av dem som kommer att lyckas. Å andra sidan tänker förmodligen alla så och ändå är det 65% som faller bort. Men i slutändan handlar det väl ändå om att trivas med livet, oavsett vad man gör.
torsdag 6 mars 2008
Hur många konstnärer behöver ett samhälle?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
32 kommentarer:
Oj, vilka siffror. Inte direkt till fördel för dom som utbildar sej inom dessa områden...
Det är nog ett "yrke" i sej att orka ta sej fram ordentligt på arbetsmarknaden...
Svårt att veta om det är värt det alla gånger, precis som du är inne på. Men tycker samtidigt man ska våga satsa på det man brinner för, även om det kan bli riktigt motigt.
Nina: Nej, det är verkligen inga positiva siffror. Själv håller jag på med en av de utbildningar som det är allra svårast att få jobb inom och jag läser vid en högskola som det är minst chans att få jobb efter att ha gått på. Heja mig!
Men som sagt, jag tror att det är viktigt att våga följa sina drömmar och inte anta att det ska gå åt pipan. Jag tror att det tankesättet är ganska vanligt just för vår generation. På gott och på ont. :)
Minna, vad läser du? Har nog lite dålig koll där (eller ett extremt dåligt minne).
Jag läser kultur och kommunikationsprogrammet med inriktning litteraturvetenskap. Inte så lätt att veta :)
Det lät inte helt fel! Har en vän som pluggar litteraturvetenskap i Uppsala nu. Hon vill bli bibliotekarie (precis som Nalle...).
Jaså? Det funderar jag med på att bli. (Som Nalle)
Ska söka i Uppsala till hösten.
Ja med de siffrorna så ser det inte ljust ut för mig. Men å andra sidan har jag redan ett studielån och knegar på skitjobb och det innan konsthögskola. Så det värsta som kan hända är att det är som det är i dag. Det är inte fy skam eftersom jag har en inkomst från min firma, om än liten.
Jag ska lyckas, jag ska lyckas!
*bankar pannan i väggen*
Klart att du ska lyckas! det ska jag med! Vi får se till att hamna bland de där bra 35 procenten för det är ju faktiskt så att några ju ska hamna där också!
Och du, firmor har en tendens att växa. ;)
Ja, de har ju det och här ser det faktiskt ljust ut :D
Jag vet inte hur jag ska säga detta men.. shit vad du har utvecklats de senaste månaderna, ditt skrivande, det har hänt något och jag gillar det.
Jag tror nog att det var ett bra beslut att flytta på dig. Sitter själv med de tankarna nu. Vi får se..
http://leia-vem.blogspot.com/
Va bra, det blir nog bländande snart :D
Tack! :)
Den här kursen, kreativt skrivande, som jag läser kanske inte var helt förgäves även om den inte ger några jobb. :D
Jag trivs bra på blogspot, layouten gör mycket. Jag saknar inte AB alls faktiskt. Gör't! jag var in och hälsade på dig en sväng som du kanske har sett. :)
Det blir det säkert, det är jag övertygad om! :D
Vilken övertalningskampanj! En mjuk övergång kanske gör susen.
Ab känns lamt och infekterat, jag känner mig lite som en utbölding där nu. Inte många som skriver som har en kaliber i det de sätter på pränt, tyvärr.
AB är inte samma sak som det var för ett halvår, år sedan. det är ju det där med alla inlägg. Det är väl därför det är svårt att ta bort bloggen helt. jag har ju redan raderat alla inlägg en gång och det ångrade jag. Min får ligga kvar så länge - på så sätt kan ju folk fortfarande hitta till den nya.
Sen känns det som om de flesta skriver helt menlösa saker bara för att få kommentarer och det är det jag var mest less på tror jag. Jag blir jätteglad när jag får kommentarer nu. Det gör hela min dag :D
Äsch, flytta vettja! Du är i gott sällskap på blogspot ;D
Jag ångrar inte min förra radering, och hade jag inte gett ut boken nu så hade det varit än svårare beslut. Jag vet inte riktigt vad det är som håller mig tillbaka. Som du säger, jag kan låta den ligga kvar.
Ab är inte en bloggportal, det är en chattsida. Eller datesida, det är inte genuint. När jag tog bort min singelstatus i december dog allt, det säger ganska mycket. 80% av de som kommenterar är män. Det säger mig att det inte är mitt forum :/
Lyssnade på Drive nu, den gamla godingen :P Hjärta och smärta för hela slanten haha!
Ja, det där med att radera känns lite hårt. Men en dag kanske man är redo för det också ;)
Det är sant. Jag tycker visserligen att det är ett roligt tidsfördriv att bloggchatta men som det är nu har jag inte riktigt tid med det ändå. Förutom idag, idag har jag tagit ledigt - det är ju ändå påsk! Jag tror ingenting ändrades när jag tog bort min singelstatus. Ingen raggar på mig =( Vilket jävla fusk alltså! Vad har du för knep? ;D
Nej jag kände lite att jag var färdig med ab helt enkelt. Jag tänkte hela tiden att jag skulle sluta så fort jag blev klar med boken. Det blev lite snabbare än vad jag hade tänkt och de första två dagarna ångrade jag mig lite men nu känns det som sagt skitbra.
Haha ja men jag vet. En av 80-talets bästa och mest typiska ballader om du frågar mig :D
Det är som att släppa taget om sin bäbis ju :S
Du menar bloggchatta som vi gör nu? :O
Jag gjorde ju det innan med men jag vet inte vad som hände, fann inget nöje i det, äh, jag vet inte :/
Men det är enkelt Minna, måla lite nakentavlor på dig så är det klappat och klart :P
Jag tror jag har någon form av kris just nu och då måste jag ändra allt, tom vart jag bloggar.
Den är så smörig så jag dör!
Ja men jag vet! Men när bäbisen är vuxen måste man släppa taget :D
Haha ja just det! Men vi chattar ju om viktiga saker här! ;)
Jag tycker att det är roligt ibland. Ibland inte alls. Ibland har jag bara inte tid. Nu när jag bloggar utanför AB så kan jag göra det när jag känner för det - hos andra - skitbra :D Sen får man inte glömma att ab-bloggen faktiskt har gett en vänner och det är rätt otroligt. Det trodde jag aldrig när jag började blogga där.
Om jag skulle måla nakentavlor av mig själv så skulle det nog inte locka så många. Det där med att måla naturtroget ligger inte riktigt för mig. =(
Jag vet hur det är. Jag var så när jag raderade min blogg då i oktober eller när det var. Man vill ändra på något, man ändrar på det man kan och då är bloggen en av dom sakerna. Läskigt egentligen hur mycket bloggen betyder. Creepy. :S
Hahaha jaaa! 80-tal yey!! :D
Ja, bäbben är nog vuxen nu.
Ja, vi chattar ju om min framtida bloggkarriär *host,host*
Jag har träffat en av mina närmaste vänner på bloggen, jag har utvecklat mig i mitt skrivande. Du var en av de som inspirerade mig till att börja skriva poesi igen. Jag kan inte tacka dig nog för det. Bloggen har betytt otroligt mycket.
Det spelar ingen roll hur du ser ut, ett bröst är fortfarande ett bröst :P
jag fick lite känslan att ab-bloggen har spelat ut sin roll. Det kanske är den känslan du också har.
Haha ja! Viktiga grejer, som sagt!
Och sådant är ju jätteroligt, att inspirera. jag är så stolt så stolt. Jag har nyss kommit igång med poesin igen. Det går lite i vågor. Jätteroligt att du fick ihop en diktsamling också. Antar att det kommer en ny nästa år? :)
Och det där med vännerna man har fått, det är obetalbart!
Frågan är om någon skulle fatta att det var ett bröst om jag målade :D
Jo det är nog så.. ska bara som Alfons sa.
I min takt kommer det nog en ny till sommaren :S Hur mycket ord kan det rymma i en människa? Det enda jag är rädd för är att jag fastnar i ett mönster, att jag återupprepar mig och inte går framåt.
En cirkel med en cirkel i med en cirkel i, hur svår ska det vara :P
Haha jag ska inte stressa dig. Du gör ju som du själv vill förstås. ;)
Haha men det är väl bra? Jag har haft skrivkramp ett tag. Min största rädsla är att orden ska ta slut. Att jag inte ska ha mer att skriva =/
Haha ja men jaja. Det är faktiskt svårare än var det verkar. Men jag kanske kan rita en i paint :D
Jaa, jag gör alltid som jag själv vill serruserru :D
Det är nog rädslan över det som gör att man får just det, jag märker av det när jag börjar jämföra mig med andra. Dumt, mycket dumt.
Något att skriva kommer vi nog alltid att ha, sen om det blir bra eller inte ligger lite i hur mycket prestige vi lägger i det. Om det är krystat så märks det. Det är nog bara att leva utan att lägga någon värdering i det så löser det sig nog.
Nu känner jag att jag talar emot mig själv, för det är just det som händer med mig och konsten just nu :S
Paint is da shit :D
Aaaw! :D
Mm, prova att gå en kurs, då jämför man sig med andra vill jag lova. Uscha! Men som tur är så har vi inte så mycket poesi, vilket ju också är lite synd =/
Mjo. Men jag hatar att behöva pressa fram saker och att inte kunna sätta ord på känslor, vilket har drabbat mig helt nyligen. Skitjobbigt är det. fast det är visserligen då poesin brukar komma krypandes, där behöver man inte skriva i klartext. Det är som att fuska nästan :D
Jag tror att man har toppar och dalar. När man har haft en topp måste man dala för att kunna ta sig upp igen. Man kan inte toppa sig själv igen och igen och igen. jag tror att det är därför man kan må dåligt. För man vill ju hela tiden göra bättre, vilket man gör för topparna blir säkerligen högre ju mer man jobbar men för den sakens skull så behövs dom där dalarna. Är du med hur jag menar?
Jag kan måla det i paint åt dig annars! :D
Gör jag det så får jag väl sån ångest att jag inte orkar kliva ur sängen på morgonen.
Att fuska är bäst, låta andra ta ansvaret för innehållet och sen tar man åt sig äran för deras tolkningar, mohaha!
Jag är med hur du menar, mitt liv är de där topparna och dalarna mest jämt. Blir fruktansvärt trött på dem bara. Känns även som de toppparna när man presterar som bäst är färre än dalarna, orättvist!
Ja snälla, gör en illustration på det :D
Om inte annat så får man världens skrivkramp. Särskilt när man har en lärare som är både erkänd poet med kulturproser från DN och litteraturkritiker på expressen :S
Jag trodde att det skulle vara något bra men jag vet inte om jag tycker det längre. :S
Hahaha jaaa! THAT is the shit! :D
Jo, men tänk att varje topp ju blir högre. Det är ju alltid något. Men jag förstår att det blir tröttsamt =/
Haha jag törs inte, någon kanske tror att det är ett självporträtt av mina boobs :D
Sådana därra personer besvärar jag mig inte ens med att lära mig namnet på, inget gott kan väl komma ur det? väl? :/
Hade en fundering om just det, sitter och skriver lite på det, just hur jag medvetet viker bort blick/öron från människor som är respekterade inom litteratur, konst, journalism just för att inte bli påverkad av andra kreatörer. Utan försöka hålla mig ren i mitt uttryck. Självklart går det inte att undvika helt men jag söker mig inte medvetet åt det hållet.
Jag vet inte om jag gör rätt men enligt mor min så har jag alltid skitit högaktningsfullt i vad andra gör.
Jag kan finna ett intresse i att läsa den här bloggen just för att du skriver om kultur, men det är något jag aldrig skulle kunna göra själv. Lite som att du betraktar och jag vill bli betraktad.
Förstår du vad jag menar?
Som med din lärare, det hade inte sporrat mig till att bli bättre, snarare som du säger, skrivarkramp just för att man vet vilken kaliber karln (för det va väl en han?) har.
Det är ju jättebra på det sättet att man faktiskt får lära sig hur det är bäst att skriva, vad som är bra att tänka på osv. Förövrigt så lär man sig mycket genom att läsa andra. Man utvecklas ju oerhört även om man kanske tar efter lite grann men å andra sidan, det gör ju de flesta. Jag tror att det kan vara nyttigt att ta in lite nytt ibland, för att förnya sig själv och vidga sina vyer utan att det behöver betyda att man tar efter helt och hållet. Rådet man får, åtminstone när det gälelr att skriva, är att läsa så mycket som möjligt. Men med måleri måste det ju vara en annan sak?
För när man läser lär man sig nya ord och uttrycksformen man själv kan lära sig av, jag vet inte hur det är med måleri?
Ja, jag förstår. Jag har den här bloggen mest för att träna upp mig själv när det gäller mer journalistiskt skrivande. Övning lär ju ge färdigheter även där. Och just nu har jag inte en aning men jag ska läsa journalistik i april och maj. Sen att jag i bloggen bara skriver om saker som intresserar mig är ju en annan sak ;D
Om bloggen hade varit större hade jag kunnat göra reklam för dig. Nu har den typ 40 läsare i veckan. Haha. Meningsfullt det känns :P
Men som sagt, jag har den för att öva mycket också :)
Det är en Hon faktiskt. Hon är riktigt bra. Men jo, man får ju skrivkramp. Jag känner mig löljig. Ska jag komma där med mina texter till någon som recenserar riktiga texter. Eller med mina dikter till någon som har gett ut över tre diktsamlingar och fått DN.s kulturpris. Jag känner mig bara fånig =/
Det har jag märkt det senaste året att just sättet att uttrycka mig i text har blivit bättre, med tanke på mitt handikapp. Just tack vare att jag läser så mycket mer. Jag kommer dock aldrig att bli perfekt när det gäller min stavning men det ska inte hindra mig att fortsätta skriva.
Det värsta jag vet är när jag hittar någon som uttrycker sig som en gud, även om jag är medveten om att jag inte kan ta över dennes personliga stil så finns alltid längtan efter att kunna uttrycka sig så perfekt, i mina ögon. Men, å andra sidan så finns det ingen som uttrycker sig som jag och det är bara utifrån mig jag kan arbeta.
När det gäller konsten så är det en helt annan fråga, mina inspiratörer är fotografer just för att jag inte ska formas av andras uttryck. Det är viktiga att man bibehåller sin personliga stil. Annars så vet man inte ordet av och man står och målar som Zorn.
Märklig känsla dock är hur jag på det senaste har blivit jämförd med andra konstnärer, vet inte om det är något gott eller ont.
Journalistik, varför inte? Det ska bli intressant att se var du hamnar när du är färdig.
Inte ska du väl känna dig fånig väl? Vad säger hon om ditt skrivande då?
Nu blev jag faktiskt lite avis, jag kom precis på att du får feedback på det du gör, det är ovärderligt. Just därför vill jag börja plugga, studielån till trots.
Ja men så är det ju. Som läsare märker man aldrig av att du har skrivsvårigheter. Det är ju bara att du skriver det som kommer och kollar stavningen sen. Stavningen är knappast det viktigaste, det går ju alltid att fixa till.
Ja, jag vet hur du menar. Vi är ju vi och skriver som vi gör men det gör ju inte att man blir lite avundsjuk när någon gör det på ett sätt som man själv önskade att man kunde. Fast det skulle ju inte göra en unik. Om man nu får lov att kalla sig och sin stil för unik :P
Mm, kan tänka mig. Det är nog väldigt viktigt att hitta sin egen stil där. För om man inte sticker ut så är det väl svårt att bli uppmärksammad också?
Men det måste väl ändå känas roligt? Jag skulle bli glad om någon skulle jämföra mig med någon skribent eller poet i alla fall. Bara inte någon sa att jag var prescis som den. :)
Ja, det är ju en del av kreativt skrivande kursen. Allra helst vill jag ju bli bokförläggare. Men jag håller med, det ska bli intressant att se var jag hamnar :O
Hon har inte sagt något alls än. Vi får välja en text vi vill ha respons på. Jag valde en text jag har publicerat på minnareten som heter "det är inte sommar längre". Det är en dialog. Jag skulle säga att det är min sämsta text men samtidigt är dialoger det jag behöver mest hjälp med, som jag har svårast med och därför tänkte jag att det var nyttigast att få respons på just den.
Ja, det är faktiskt ovärderligt. Jag har fått feedback på en del texter i förra momentet som vi hade med en annan lärare. Det var rätt intressant. Man lär sig en del. Så det är nyttigt. Skrivkrampen till trots. :)
Jo, det är inget hinder i den kreativa processen.
Klart man kan kalla sin stil unik, bara bland våra lite bättre bloggvänner kan man urskillja vem som är vem genom hur de skriver, Linda, Johan, du... Helt klart unika på sitt sätt.
Bokförläggare tycker jag låter som en toppen grej! (smörar som fan) :D
Är det lite nervöst då? Att höra vad hon har att säga?
ja vi är nog rätt unika i vår stil. Även om jag nog är lite mer allmän i min. Någon jag gillar som fan och som också har en egen stil verkligen är emma "Död åt gemene man"-bloggen. Hon är störtskön!
Haha, ja börja smöra nu innan jag ens har kommit in på utbildningen. Du kommer att ha smörat ihjäl dig innan jag ens är klar (om jag ens kommer in) :D
Jo, det är skitnervöst. jag vill inte veta. Fast jag vill. Fast jag vill inte. Du fattar.
Jamen då får jag kolla in henne med då :D
Ja, men det kanske lönar sig.. om 15 år eller så :P
Klart du kommer in, du är ju bra ju!
Jag fattar, jag tror nog inte hon tar fram stora motorsågen, kanske bara lilla bågfilen ;)
Gör´t! Hon är rolig :)
Ja, om jag hade haft uppsatsen klar, nu blir det lite svårare. Vi får se vad som händer.
Haha ja, taskigt om hon sågar mig vid fotknölarna så här på direkten. :D
Skicka en kommentar