lördag 3 maj 2008

Min stereo - Forsberg & Wiehe - Dylan på svenska

Att översätta Bob Dylans låtar till svenska kan inte vara helt lätt och att sedan dessutom ta sig an att tolka dem, det är modigt och Mikael Wiehe kan det där. Han får fram texternas kärna, får dem att låta innerliga istället för att bara pressa in dem i originalet för att få det att låta så likt som möjligt.

Framförallt är jag imponerad av Ebba Forsberg och hennes sköna röst. Hon har tidigare körat bakom bland andra Ulf Lundell men hon har även gett ut egna album innehållande riktigt bra låtar som Hold me och Walk alone. När hon sjunger Adjö Angelina (Farewell Angelina) då måste jag få tillstå att hennes tolkning faktiskt är bättre än originalet i mina öron. Så får man inte riktigt säga; att något någonsin är bättre än Dylans originalversion men jag gör det ändå. Det är något i hennes sätt att sjunga Adjö som gör låten så där innerlig och stark och det där liksom som försvinner i originalet.

Även Spanska stövlar (Boots of Spanish Leather) skulle jag vilja säga når längre in i hjärtat än vad originalet gör. Kanske att detta beror på att den här är gjord som en duett och av någon anledning är jag svag för just duetter. Sedan kan jag även tycka att sånger blir innerligare när de sjungs på svenska. Man lägger mer tyngdvikt på texten. Åtminstone jag lyssnar noggrannare. Hur som helst så är hela skivan helt klart värd att lyssna på om och om igen. Och sedan en gång till efter det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, den här skivan skulle jag absolut vilja ha. Farwell Angelina är så otroligt vacker. Jag har faktiskt den på en gammal LP men Joan Baez, hon gör den också väldigt bra/kram mamman

Minna sa...

Jag tyckte att syrran sa att hon hade gett den till er.. Ja, jag har hört henne på youtube. Lite mysigt knastrigt var det :)
Kram

Anonym sa...

"Jag har tänkt på dig" (mama, you've been on my mind) är ju en låt som Dylan själv har slarvat bort (men han är ju Dylan så han gör what Dylan does ändå). I Wiehes version är den så jävla rakt in i själen vacker att jag föll pladask för den första gången.

Jag youtubeade låten o hittade en version med Mando diao som inte går av för hackor http://www.youtube.com/watch?v=GNUQOCNMgPw de där Borlängepojkarna blir bara bättre o bättre ju mer man lyssnar.

Wiehes version av just den här låten är ändå bäst =)

Minna sa...

Dylan är ju Dylan som sagt. Helt hänsynslös och kompromisslös men det är ju också en del av hans charm.

Jag tror att det har mycket att göra med att texterna är på svenska som dom är lättare att ta in på något sätt, de blir liksom närmare.

Såg youtube-klippet Mando diaos version är inte fy skam den heller men sen gillar jag ju dom också.

Japp! =)

Andy sa...

Håller med till fullo! =)

WB sa...

Men i jämförelse med "Ensligas Alle´" är den rätt sugigt. Friistående hade den varit bra, men Wiehes mästerverk står sig fortfarande som unikt... Dessutom är det med Fjellis... *RIP*